Här har vi sjukstuga. Dem som mår sämst är jag själv och M. Cleo har också mått ganska dåligt men inte alls så mycket som vi vuxna, Casper han är frisk som en nöt. Vi har väntat och väntat på att även han ska insjukna men inte de inte. Han har därför varit på förskolan i veckan medan vi andra i familjen försökt att kurera oss så mycket som det går.
Naktdelen att själv vara sjuk och ha friska barn är att dem kör i samma höga tempo som alltid. Så vad hittar man på att göra men en 2-åring efter förskolan när man själv är näst intill helt överkörd? Jo, då ställer man sig och bakar bullar. Hur man orkar de? På något konstig sätt orkar man, det blir också en lugnare tillvaro med en sysselsatt son än en som klättrar på väggarna. En lycklig son och goda bullar blev det i alla fall igår!
Så duktig på att baka!
Blev grymt imponerad!
Vår fina Cleo som blir 6 månader på onsdag nästa vecka bara växer och blir stor. Förstår inte riktigt vart tiden tagit vägen. På god väg är hon nu med sitt kämpande att lära sig krypa. Idag kom hon själv upp snabbt och smidigt på alla fyra och stod där och gunga med rumpan. Så stolt man bli i sitt hjärta när man ser deras framsteg, M och jag satt båda där och log och hejade på henne. Hon skiner upp i hela ansiktet när hon väl står där, kanske är det så att man får ett helt annat perspektiv på tillvaron?
Morgon dagen blir det att kurera oss till max för på lördag har vi höststädning här på gården med alla grannar, då ska det krattas löv och grilla korv.
/L
